Dagen började inte riktigt som planerat. Jag var för en gångs skull i god tid till jobbet, stod och pratade med Mille i telefon och vädret tillät en jacka som INTE klarar minusgrader. Jacka, byxor, skor, tröja och mitt anlete blev då helt plötsligt nedstänkt av kall, brun sörja som någon jävla busschaffis valt att stänka på sig med sin blå, fyrtiomiljarder ton tunga buss. Jag blev gubbarg och lite besviken. Gick in till pressbyrån och frågade efter pappersservetter. Förklarade som det var och KRÄVDE sympatier från tjejen som stod bakom disken. Det blev inget med det.
När jag kom till jobbet ringde jag SL i affekt men lyckades behålla lugnet. Gjorde en anmälan och kommer antagligen få ersättning för kemtvätt. Eftersom jackan går att tvätta i maskin tänker jag göra det och gå med en annan jacka till kemtvätten. En jacka i vars tvättråd det står “o, nej. 30 grader kan du ju glömma!”.
På kvällen badade Kurt och efteråt fick han välja handduk. Vit, fin med små spöken på eller en som han fått av släktingar i julklapp som ser ut som en ravefest. Ja, jag tror ni hajar. Sen lärde jag honom “Blitzkrieg Bop” och spelade därefter upp den via Spotify. Han tyckte om den men ville gå vidare till “Bä, bä vita lamm”.
Till sist enades vi om att Häxan Surtant är bra dryg och en riktig jävla bully.
