January 2010
Nu ska jag se De kallar oss artister med Björn Skifs. Jag har alltid gillat den gubben. Jag vet inte om det har att göra med att han var med i i stort sett alla mina favoritprogram på tv när jag var liten. Det kanske är samma anledning till varför Sven Melander ligger mig varmt om hjärtat och Janne “Loffe” Carlsson inte gör det.
Det känns alltid som om ett gäng står och BLÅljuger i partiledardebatter.
Fick just känna mig lite manlig när jag i en handvändning skruvade ihop en grej från IKEA. Sen grät jag en skvätt för att allt var så fint.
“Den var lite trög, bara. Så. Det var det, det!”
– Gubbtjyven efter att jag påpekat att han stod för sensorerna i hissen och han därefter flyttat på sig och hissen började åka.
Glädje- och hejarop när en i familjen bajsade på sig och den här gången var det inte jag.
The Baseballs. Fet skomakartumme ner.
Jag vet inte vad BB står för
BB. Sjukt konstigt ställe. Människor med extremt olika bakgrund, yrken och intressen samlas på ett och samma ställe med två saker gemensmt. Alla har fått barn. Alla hävdar att deras barn är bäst i världen. En av två sanningar är väl gott nog, antar jag.
Jag har börjat röra mig utanför rummet för att hämta kaffe och stöter då och då på andra män i köket där kaffemaskinen står. Jag vet inte om jag...
Bor i rätt del av världen och har därför haft privilegiet att tvångsmata en bebis hela natten.
Mjukisbrallorna
Fåfängan i mig åkte hem och hämtade mina egna mjukisbyxor. Vet inte vad det säger om en, om fåfängan åker hem och frivillgt kommer tillbaka med ett par mjukisbyxor. Bara ordet…
WC
Jag glömde bort att jag var nikotinist och att jag behöver gå på toaletten då och då. Tog en snus och gick
med raska steg mot toaletten.
Huddinge sjukhus. Jag lufsar omkring i Irjas beiga bommullsbyxor som är två decimeter för korta. Jag tog därför beslutet att vika upp dem så nu ser det ut som om jag har trekvartsshorts på mig, topp fem på min fulasteplagglista. Jag bryr mig inte och jag skräms av tanken på att jag inte bryr mig. Jag hoppas att man går tillbaka till normalt, lätt neurotiskt stadie efter ett tag.
Min son solar solarium.
Titulerar mig numera far.
God smoothie här.
Det är dags. Nu.
“I am a non-practising vegan”.
Var in, vände och skriver nu ett kryptiskt inlägg så att bara ett ytterst få människor förstår vad jag svamlar om.
Bored To Death
I väntan på att det ska spelas in nya avsnitt av Mad Men har jag börjat titta på Bored To Death. Dekadens, vitt vin och snabb dialog hittills. Huvudrollsinnehavaren är extremt lik sångaren i Shout Out Louds. Jag ska ge den tre avsnitt och håller den inte måttet får det bli till att se om fem säsonger av The Wire. It’s all in the game, yo.
Guldbaggegalan
Johan Glans var professionell och faktiskt riktigt rolig. Jag förstod inte ett skit av vad de danska prisvinnarna sade. Skådespelarna som inte vann priser lyckades inte heller denna gång med sina försök att spela glada för de skådespelare som vann priser i “deras kategori”. Hårdrockbandet (tänk Spinal Tap) som framförde Europes “Rock the night”, bestående av diverse...
Stekarkillen berättar för stekartjejen och övriga på bussen om sin Åreresa. Snart flikar jag in och frågar hur föret varit för det har liksom inte riktigt kommit på tal än.
Tyvärr, Surahammar. Det kommer komma ett förbud mot randiga kläder med tryck på. Tro mig…
“California Dreamin’” med Mamas & The Papas. Då panoreringen upptäcktes.
Fyra söndagsfikor på fyra veckor i rad. Tre hemma och en på kafé. Ungdomligt.
När två äldre heterosexuella par går på promenad tillsammans går alltid männen tio meter framför kvinnorna, utan att varken öka eller minska avståndet under promenadens gång. Det fenomenet har alltid förbryllat mig…
Palestinasjalen, även kallad EMD-sjalen. Accessoaren som gått från att vara röd eller svart och markerat sympatier för ett förtryckt folk, till att markera att man är studiomusiker som tror att “rocken” sitter i halsbeklädnaden.
“Fatta att bomba det där stället de sitter i. Då skulle det inte finnas några...”
– Irjas reaktion när det visade panelen av kändisar som svarar i telefon när någon ringer in och skänker pengar till Haiti under stödgalan.
Står och väntar på mat på den lokala thairestaurangen. Whoops! Fick väja för fyra lajvare. De hade hyrt Braveheart. Det är deras bästa film. Jo, så är det.
Scrapbooking? Men, kom igen!
